Arvika är en tätort i västra Värmland och centralort i Arvika kommun, Värmlands län.
Arvika ligger vid sjön Glafsfjorden, som har sjöförbindelse till Vänern. Riksväg 61 passerar staden, liksom järnvägen mellan Laxå och Charlottenberg-Oslo, Värmlandsbanan (tidigare kallad Nordvästra stambanan). Avståndet till norska gränsen är 43 km, till Oslo 170 km och till Stockholm 380 km.[3] Stationshuset i Arvika invigdes 1871 och är uppfört i rött tegel.[4]
Arvikas stadskärna ligger på norra sidan av Kyrkviken, som är en avgränsad del av sjön Glafsfjorden. Även östra sidan av Kyrkviken är tätbebyggd. Förbindelsen mellan Kyrkviken och Glafsfjorden är ett smalt sund mellan två halvöar, beläget i nästan rakt sydlig riktning från stadens centrum. På den östra av halvöarna ligger Ingesund med musikhögskola och folkhögskola. Trakten är en av Sveriges vattenrikaste, med många sjöar och älvar. Här finns cirka 800 km kanotleder. Staden är kuperad, med fyra kullar i de centrala delarna, nämligen Minneberg, Styckåsen, Högåsen och Myråsen. I omgivningarna finns bl.a. Storkasberget (med utsiktstorn och servering), Taserudsberget och Kinnaberget.
Arvikabygden var bebodd så tidigt som på jägarstenåldern. Här finns Sveriges nordligaste förekomst av hällkistor. De talrika gravrösena på framträdande platser längs vattendragen tyder på en ganska tät befolkning under bronsåldern. Området kristnades enligt traditionen av den norske missionären Torgeir. Under medeltiden gick en av pilgrimslederna till Olav den heliges reliker i Trondheim förbi här.
På 1700-talet så kom det förslag om att anlägga ett större samhälle i västra Värmland. Det skulle vara en handelsplats som kunde undanröja dåvarande olägenheter vid förtullning och gränshandel. Det fanns två platser som man valde mellan: hemmanet Solbergs utäga i Arvika socken och traktens traditionella handelsplats Sulvik i Älgå socken. Valet föll på Arvika, sannolikt för att det aktuella området var obebott och billigt att köpa. Läget på sluttningen av Minneberg med utsikt över Kyrkviken och med tillgång till en bra hamn kan också ha spelat en roll.
Arvika fick sin första stadsplan 1811 på befallning av dåvarande kronprinsen, den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte, sedermera kung Karl XIV Johan. Fram till 1821 kallades Arvika Oscarsstad, som en hyllning till den nye kronprinsens son Oscar (senare kung under namnet Oscar I).
När Säffle kanal blev färdigbyggd 1837 blev Arvika en viktig hamn och även Sveriges innersta hamnstad med havsförbindelse och betydande sjöfart. När järnvägen anlades 1871 förvandlades Arvika från en oansenlig handels- och hantverksort till en blomstrande industristad.
Arvika ligger vid sjön Glafsfjorden, som har sjöförbindelse till Vänern. Riksväg 61 passerar staden, liksom järnvägen mellan Laxå och Charlottenberg-Oslo, Värmlandsbanan (tidigare kallad Nordvästra stambanan). Avståndet till norska gränsen är 43 km, till Oslo 170 km och till Stockholm 380 km.[3] Stationshuset i Arvika invigdes 1871 och är uppfört i rött tegel.[4]
Arvikas stadskärna ligger på norra sidan av Kyrkviken, som är en avgränsad del av sjön Glafsfjorden. Även östra sidan av Kyrkviken är tätbebyggd. Förbindelsen mellan Kyrkviken och Glafsfjorden är ett smalt sund mellan två halvöar, beläget i nästan rakt sydlig riktning från stadens centrum. På den östra av halvöarna ligger Ingesund med musikhögskola och folkhögskola. Trakten är en av Sveriges vattenrikaste, med många sjöar och älvar. Här finns cirka 800 km kanotleder. Staden är kuperad, med fyra kullar i de centrala delarna, nämligen Minneberg, Styckåsen, Högåsen och Myråsen. I omgivningarna finns bl.a. Storkasberget (med utsiktstorn och servering), Taserudsberget och Kinnaberget.
Arvikabygden var bebodd så tidigt som på jägarstenåldern. Här finns Sveriges nordligaste förekomst av hällkistor. De talrika gravrösena på framträdande platser längs vattendragen tyder på en ganska tät befolkning under bronsåldern. Området kristnades enligt traditionen av den norske missionären Torgeir. Under medeltiden gick en av pilgrimslederna till Olav den heliges reliker i Trondheim förbi här.
På 1700-talet så kom det förslag om att anlägga ett större samhälle i västra Värmland. Det skulle vara en handelsplats som kunde undanröja dåvarande olägenheter vid förtullning och gränshandel. Det fanns två platser som man valde mellan: hemmanet Solbergs utäga i Arvika socken och traktens traditionella handelsplats Sulvik i Älgå socken. Valet föll på Arvika, sannolikt för att det aktuella området var obebott och billigt att köpa. Läget på sluttningen av Minneberg med utsikt över Kyrkviken och med tillgång till en bra hamn kan också ha spelat en roll.
Arvika fick sin första stadsplan 1811 på befallning av dåvarande kronprinsen, den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte, sedermera kung Karl XIV Johan. Fram till 1821 kallades Arvika Oscarsstad, som en hyllning till den nye kronprinsens son Oscar (senare kung under namnet Oscar I).
När Säffle kanal blev färdigbyggd 1837 blev Arvika en viktig hamn och även Sveriges innersta hamnstad med havsförbindelse och betydande sjöfart. När järnvägen anlades 1871 förvandlades Arvika från en oansenlig handels- och hantverksort till en blomstrande industristad.
